Promenad, en pinne till ett ben och kilon som rasar

Då har man varit ute och "gått" igen. Dock slog GPSn lite slint för det blev ca 600 meter på 29 minuter.
Gjorde mest ont i händerna då jag tog av skyddet på kryckorna, men har nu då jag kom hem satt på nya.

Mitt högerben ser ut som en pinne också. Har tappat mycket muskler där så det ser allt lite konstigt ut.

Dock tränar jag rörligheten runt knät och försöker bygga muskler på andra ställen på kroppen.

Ställde mig på vågen imorse också och såg att hela 5 kilo har försvunnit någon stans.

När sportlovet är slutet väntar i alla fall styrketräning på gymmet så får vi väl se hur det går.

One small step

Ja inte går det fort.
Men det går och det går framåt.

600 meter på 23 minuter är kanske för dom flesta inte mycket att jubla för.
Men för mig var det bra 600 meter. Det var 600 meter utan jättesmärta och psykiskt var det väldigt glädjande.

Sen var det 23 minuter ute i friska luften och det var skönt att ta sig fram utan att gå på snö och is.

Man ska heller inte glömma att det var 23 minuter med bra träning också. Kroppen ska ju röra på sig också för att få igång cirkulationen.

Nu blir det lite styrketräning inomhus också för att träna upp lite till.

Lite jobbigt och tungt men det känns skönt sen när det är gjort.

Sportlov

Ja då var det sportlov.
Det var ju planerat långt innan detta med knät dök upp.

Ska erkänna att jag var skeptiskt och nog ärligt lite negativ till detta med att vi skulle ta oss hemifrån lägenhet, till centralen, på tåget, av tåget, nya biljetter, kliva på nytt tåg och sen sista biten i bil.

Men min fantastiska älskling inte bara peppade mig, men packade, körde vagn, handlade på olika ställen, köpte biljetter bar vagn då hissen inte funkade fick ombord mig och allt vi hade med och busade med Lucas på tåget. Du är mitt allt!!

Vi kom fram en timme senare än beräknat då första tåget var sent och vi fick vänta på annat anslutningståg.

Bilden är från OLearys där vi i god tid var och åt innan vi skulle med tåget.
Dock upptäckte vi att det nu var färdigburgare... Har det alltid varit så på OLearys?

Lycka

Fast det bara är ca.100 meter till närmaste lekplats så tog det tid.

Det tar ju tid att bara få på sig kläder och skor. Till och med Lucas är snabbare än mig just nu.

Men iväg kom vi och det är jag så glad för.

Även om det inte var så långt och vi inte var ute så länge så var det oerhört skönt och mysigt.

Det blev lite gungande och sen fika med varm oboy innan vi sakta tog oss hem igen.

Som sagt. En liten tur men stor lycka ;)

Mina bästa vänner

Ja just nu är detta mina bästa vänner.
Jag går ingen stans (går iofs inte så mycket) utan dom. Dom är med på natten. Ja dom är med överallt.

Kryckor och skena för att stabilisera benet. Viktiga saker.
Fast jag hoppas att ni aldrig kommer att behöva ha sånna. För det är inte kul alls.
Men nu är det nu så som det är och det går inte att göra någonting åt det.
Det är bara att se framåt och göra det bästa ut av det hela.

Största motviationen för att varje dag träna styrke och rörlighet får jag hela tiden när jag är ser och är med min lilla familj.
Det är dom som ger mig inspiration. För jag vill ju med vara med ut på promenader, leka och busa och allt annat en familj ska kunna göra tillsammans.

Igår var det babysim för Lucas och jag var hemma. Dels kan jag inte va i vattnet och leka för jag har inget stöd. Och dels för att det är en bit och ta sig dit på kryckor. Och det är inte jättelätt i snön och på is heller.

Men vi hade en supermysig kväll med Yatzy melodifestival och egna spearribs som smakade smaskens.

Idag skiner solen och vi ska alla ta oss till lekplatsen som turligt bara ligger ca 100 meter bort.
Och så klart får mina bästa vänner följa med. Värken dom eller jag har något val. ;)

Många månader med rehab.

Då besökte jag sjukgymnasten idag för första gången.
Fördelen är att det ligger precis vid kontoret så det är ju inte långt dit.

Väl där konstaterades att svullnaden var fortfarande ganska markant.

Fick några övninger som jag ska göra hemma samt tips och råd på vad jag ska göra på gymmet när jag är där.

Fick även veta att återställningstiden på en sådan skada för att bli 100% bra igen är 8 månader. Och då är det 8 månader med träning också.

Som dom sa kan man klara sig med 3 månader men då kommer inte rörligheten att vara samma som innan.
Så det är mycket upp till en själv. Men jag är fast bestämd på att nöta på och träna varje dag alla dessa 8 månaderna. För jag vill bli 100% bra igen. Både för min egen del men framför allt för min familjs del. Jag vill inte sitta vid sidan om fysiska aktiviteter och inte kunna delta.

Så det är tuffa månader som ligger framför mig. Men jag ska bita ihopa och kämpa mig igenom detta!!

Dagens start

Så kom morgonen även idag.
Och jag brukar ju vara snabb med påklädning och allt som ska göras innan det är dags att lämna hemmet. Det brukar att gå på ca 5-7 minuter.
Idag tog det lite över 30 minuter. Och det svåraste var faktiskt att få på strumpan. Skon klarade jag inte själv utan fick hjälp av älsklingen min.

Har sovit ganska bra inatt fast jag vaknat några gånger. Dock saknar jag att kunna sova på sidan som jag brukar men det gör så ont då så det går inte.

Nu dags för att åka in till jobbet. Dock blev det inte i kostym utan jympabyxor då det är det enda som går att ha utanpå skenan. Men det är ju inte i kläderna det sitter.

Dagen idag

har spenderats mestadels i sängen.
Sov halv OK i natt men vaknat några gånger av smärtan i knät.

Och det har börjat gå upp för mig hur jobbigt det egäntligen är. För att bara ta sig upp ur sängen och ta sig till badrummet tar tid. Måste ha kryckorna hela tiden också så kan inte bära med nått samtidigt heller.

Som tur är har jag världens bästa älskling som hjälper till med allt från att laga och servera mat i sängen till att ta på mig strumpor.
Man känner sig onekligen lite hjälplös. Och det hjälper heller inte när man vet att det kommer ta lång tid innan benet blir som det varit innan.
Men det är bara att bita ihopa och blicka framåt.

Men det jag har saknat enormt och nästan känns värst är att jag inte kan gå här hemma och plocka upp Lucas för att busa eller bära omkring på honom. Men vi har busat lite i sängen och soffan i alla fall.

Nu är det snart dags att sova och jag hoppas man kan sova utan allt för mycket smärta i natt!

Sjukhuset

Klockan 12.45

Ja då lå man här på sjukhuset.
Nog inte en dag för tidigt egentligen.
Men inget roligt att vara här. Men nu hoppas jag att dom ska hitta vad som är "fel" och fixar till det så jag slipper ha ont mer.

Fick ialla fall komma in på några minuter och ligger nu i en säng och väntar på läkaren.

Det har varit några sjuksköterskor och några läkarstudenter och vridit, tittat och klämt på benet men oavsett har det gjort ont.

Klockan 13.20
Då fick man precis lunch. Den bestog av 1000mg Citadon. 2 ostmackor och ett glas appelsinjuice.

Klockan 14.04
Medecinerna börjar kicka in. Värsts smärtan borts just nu. Nog bra för nu ligger jag och väntar på röntgen och där kommer dom sälert böja och vrida på benet för stt få bra bilder. Men sjuuukt trött och sömnig är jag nu.

Klockan 14.50
Ser att jag stavar som en kratta. Men men. Röntgen klar nu och även med smärtstillande gjorde det ont.
Nu har även läkaren varit här och prognosen lyder. Korsbandet är av och ledbandet är skadat.

15.01
Läkarna tillbaka och har tittat mer på röntgenbilderna och klämmer och känner lite till på benet och konstaterar att även ledbandet är av.
Får en stor skena på benet och information om att jag kommer få en återkallelse om ca 3 veckor.
Då ska det göras magnetröntgen och tas beslut på om det blir operation eller inte.
Så länge ska jag gå till sjukgymnast för att träna benet så gott det går.

15.20
Jag får lämna sjukhuset med skenan och hoppandes på kryckor.
.

Kontoret hela veckan

Så var det måndag igen.
Konstigt att det kommer varje vecka,

Nytt för denna veckan är ju att jag ska jobba hela veckan. Alltså på kontoret.
För att vara pappaledig är faktiskt också som att jobba.
Men jag kommer sakna att vara hemma och busa med Lucas.

Fast om en vecka har vi semester jeöa familjen.

Nej nu dags att kavla upp ärmarna pch köra igång.

Till mina nära och kära...

... och alla andra.

Det är svårt att skriva om denna dagen.
Jag har väl "alltid" tyckt att det är en dag där folk går bananas för att imponera på varandra, att överträffa vad man gjorde förra året. För att skryta om vad man har gjort.

Och på sista åren har ju det varit det samma som att man måste köpa en massa och ge bort. Måste vara dyrt och bättre än förra året.
Kanske mest för att skryta om det.

Det är nog så jag personligen har känt.

Sen ska jag med handen på hjärtat säga att det varit vissa år då jag nästan hatat denna dagen.
Men när jag tänker efter så förstår jag inte riktigt varför.
Visst det kanske har blivit en dag för par, att dom som inte haft en flick/pojkvänn känt att man varit utanför på något konstigt vis.

Tänk efter, för det har jag gjort. Dagen idag handlar för mig att visa sitt eget hjärta utåt till dom som behöver det.

Det kan vara vem som.
Vänn, någon då knapt känner.
Någon du älskar, någon du vill älska.
En du aldrig träffat eller känner men kan se ut att behöva det.

Ett litet leende och ögonkontakt kan räcka länge.

Själv fick jag idag en liten låda med ett superfint innehåll. Ett som inte kostar men som betyder så mycket för mig.

Och största delen av mitt hjärta går så klart till mina närmaste och kära.
Min älskade Cecilia och vår älskade lilla Lucas!
Jag älskar er!!

Men mitt hjärta är såpass stort att det går till så många fler också!
Speciellt till alla er som läser detta, men även till ännu fler som av olika anledningar inte läser detta!!

Ta hand om er och ta hand om era nära och kära!!

Att vara förkyld och kille

Tur det inte är riktigt såhär

http://youtu.be/VbmbMSrsZVQ

Til min elskede mamma

Hei min käre mamma.

Vet at dere er på ferie og har det bra.
Vet også at du på papiret ikke er norsk.
Men jeg vet og tror at alle som kjenner deg ser deg som norsk.
Og derfor er dette din dag!!

Nå er det over 38 år siden jeg kom til deg fra andre siden av jorden. Og jeg kunne ikke ha kommet til et bedre sted eller til en bedre mor.

Vi har som sikkert flere hatt våre stunder med bråk om alt mulig fra hva man skal spise, om man skal ha på seg vinterskor eller ikke og masse andre saker.
Men uansett om vi har bråket om det har vi alltid lagt det bak oss, gitt hverandre en stor klem og sagt at vi elsker hverandre.

Noen ganger er det nok vanskelig for en sönn og si det til sin mor, men jeg tror du vet at jeg alltid har gjort det.

Det finnes såklart både gode og dårlige minnen som vi har delt sammen, men det viktigste har alltid vert at vi har gjort det sammen.

Om jeg skal nevne noen så er det;

Da du kjörte meg til barnehagen i en orange Renault 5 og så körte derifra.

Da jeg kom hjem og ikke hade römt og du tok meg med på tivoli.

Da jeg hade römt på sykkeln men du fant meg.

Blodpudding sammen med Snobben.

Da vi var i Boden i minus 30 og kjörte bobble.

Alle gangene du stillt opp på dugnad for alle foreninger jeg vert med i.

Da du ble sint fordi jeg hade fått G i orden og oppförsel i skolen.

Da vi spiste is varme sommerdager på BB.

Da jeg fortalte at jeg hade byttet bort rundstykkene du hade baket i flere år mot andre brödskiver i skolen.

Ja listen kan göres laaaaang.

Men framfor allt er det at du alltid har stillt opp for meg og hva jeg har trott på, fordi du alltid har vert der for meg.

Og fordi du alltid har delt mine gleder og sorger og gjort at jeg aldrig fölt meg alene.

Og i år blev du jo farmor også, og en glad og stolt farmor som deg får man lete etter.

Så om min käre mamma. Du skal vite at jeg elsker deg!!

Til alle mödre i Norge

Vill jeg bare si; Stort grattis med dagen idag!

Håper dere blir gott feiret for det fortjener dere!

Åka tåg i Norge.

Då har jag alltså kommit mig till Norge.

Från Oslo ska jag ju åka vidare till slutdestinationen.
Och denna gången blev det med tåget. Var av någon anledning lite skeptiskt till tåg men allt det har försvunnit nu.
Då jag har en längre tågersa så köpte jag även platsbiljett. Har åkt så mycket tåg och sett dom som vid varje station får leka Hela havet stormar, så det orkade jag inte.

Men vilken överraskning jag fick när jag klev på tåget. Skinnstolar är kanske inte helt min grej men att man kan fälla stolen i nästan liggande läge och bra med benplats tilltalar mig.

Som ni ser på bilden har dom även panoramautsikt i sköna stolar. Kanske där man ska sitta istället.

Sen är kaffe, te, tidningar och WiFi gratis.

Tummen upp för min gamla arbetsgivare NSB och till SJ: ta tåget hit. Se och lär.

Måndag morgon

Så kom måndag morgon igen som den gör varje vecka.

Och av någon konstig anledning så är det alltid svårt att stiga upp.

Men efter ett varmt bad så känns det inte så jobbigt.

Det är ju ljusare ute med nu på morgonen så det känns skönare att traska igenom parken mot bussen tycker jag.

Det blir ju bara idag som jag ska vara på kontoret då jag åker till Norge imorgon. Så det blir att jobba på idag.

Det är bara att åk.

Mellobidrag 8

Så kom lite fart i en låt.
Men när hon sjunger själv vill jag bara stänga av ljudet.

Discodänga med bra saxofon slinga.
Men i en Mello? Börjar kanske bli för gammal för detta.

Mellobidrag 7

Om man nu ska vara med i Mello som går på kvällen kanske man ska ha på sig något annat än pjamas.

Tycker heller inte att man ska se så sorgsen och dyster ut när man får vara med i Mello.

Mellobidrag 6

Senska Mangakillen bjuder på pyroteknik i sann E-Type stil.
Sen har han tunat ekomaskinen på max också.

Vet inte vad jag mer ska säga. Den som pratar för mycket ljuger, som han själv sa.

Mellobidrag 5

Mannen som på 80 talet släpte skjortkragarna fria har till slut hittat till Mello, eller har Mello hittat honom?

Lilla plusset är ju en låt på svenska. Sen en klassisk brygga och en lite höjning.

Kommer nog inte att förlora, men troligen inte vinna heller.

Mellobidrag 4

Oj oj.

Lets go Africastyle.
Men gosa gosa.

Har hon snott Vanilla Ice's byxor?

Gosa gärna, men håller inte till final.

Mellobidrag 3

Att gilla Laura, kompretion och vattenmelon är udda i sig.
Sen att killen som ser ut som Paul Hollender sjunger en låt som påminner om en gammal Sting låt övertygar inte mig.
Paris i all ära, men ingen vinnare.

Mellobidrag 2

Kakor och bönor. Ja låter iofs bättre på orginalspråket.
Men 3 tjejer i svart övertygar inte mycket i en melodifestival. Inte på mig i alla fall.

Märknadsvärt är att se att axelvaddarna är tillbaka igen.

Mellobidrag nr1

Krävs mod att i TV säga att man hade NKOTB som förebild när man var yngre.

Låten... Nja ingen vinnare. Men roligt med fingerkoregrafien.

Time flyes

Oj.
Insåg att jag inte bloggat här på ett tag.
Men som ni ser så är min bloggtumme lite skadad efter en skada under matlagningen.

Idag skulle vi varit och simmat men Lucas är snorig och hostig och då tror vi inte att han skulle tycka det var roligt så då är det bättre att vänta.
Med tanke på att simningen nu innehåller mycket dyk så är det nog inte så skönt när näsa o hals krånglar.
Men vi tar igen det senare.