Sov halv OK i natt men vaknat några gånger av smärtan i knät.
Och det har börjat gå upp för mig hur jobbigt det egäntligen är. För att bara ta sig upp ur sängen och ta sig till badrummet tar tid. Måste ha kryckorna hela tiden också så kan inte bära med nått samtidigt heller.
Som tur är har jag världens bästa älskling som hjälper till med allt från att laga och servera mat i sängen till att ta på mig strumpor.
Man känner sig onekligen lite hjälplös. Och det hjälper heller inte när man vet att det kommer ta lång tid innan benet blir som det varit innan.
Men det är bara att bita ihopa och blicka framåt.
Men det jag har saknat enormt och nästan känns värst är att jag inte kan gå här hemma och plocka upp Lucas för att busa eller bära omkring på honom. Men vi har busat lite i sängen och soffan i alla fall.
Nu är det snart dags att sova och jag hoppas man kan sova utan allt för mycket smärta i natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar