Nu ca. 1 dygn efter vad som hände i Stockholm har gått väljer jag att ta blad från munnen och dela lite känslor.
Jag väljer att inte jämföra med några andra hemska saker som varit i bla. Norge, Frankrike, Tyskland, Belgien, England mm.
Men nu har det drabbat min Kungliga huvudstad.
En fantastisk fin huvudstad där jag bott i många år.
Jag har själv så många gånger gått på Drottninggatan, jag har så ofta stått och väntat på vänner eller familj vid den närgången vid Åhléns. Jag har köpt flera korvar vid lilla korv vagnen som står där.
Mina första tankar går till anhöriga som drabbats av något av det mest fruktansvärda man kan utsättas för.
Sen en stor eloge till polis, brandkår och sjukhus med ambulanspersonal m fl.
Detta är ju yrkesgrupper som fått utstå mycket "skit" innan.
Hoppas ni nu förstår hur viktiga dem alla är.
Men sen är jag stolt över att vara svensk när jag ser och läser om hur folk enas under detta. Dels direkt på plats och i efterföljande timmar och som fortfarande pågår.
Folk som inte alls känner varandra springer fram till skadade för att hjälpa även om inte vet vad som har hänt riktigt eller vad som eventuellt kan ske direkt efteråt.
Jag vet inte vem som startade #openstockholm taggen. Men den har betytt mycket för folk.
Folk erbjuder skjuts hem, öppnar upp sina hem, går ut med mat och dryck.
Detta alltså till helt okända människor som man aldrig träffat.
Även idag har folk i Stockholm samlats och visat att de viker inte ner sig.
Sen alla blommor som finns i stan och sett bilder på folk som delar ut blommor och fika till folk på stan och även till poliser som är på stan.
Jag vill inte spekulera om motiv och så, utan låter proffsen göra sitt jobb.
Men jag är stolt över att vara svensk, jag är stolt över att se att medmänskligheten finns.
Jag är även stolt att så många av mina FB vänner skickat hälsning eller uttryckt sympati oavsett vart i världen ni bor i nu.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar