Jag går ingen stans (går iofs inte så mycket) utan dom. Dom är med på natten. Ja dom är med överallt.
Kryckor och skena för att stabilisera benet. Viktiga saker.
Fast jag hoppas att ni aldrig kommer att behöva ha sånna. För det är inte kul alls.
Men nu är det nu så som det är och det går inte att göra någonting åt det.
Det är bara att se framåt och göra det bästa ut av det hela.
Största motviationen för att varje dag träna styrke och rörlighet får jag hela tiden när jag är ser och är med min lilla familj.
Det är dom som ger mig inspiration. För jag vill ju med vara med ut på promenader, leka och busa och allt annat en familj ska kunna göra tillsammans.
Igår var det babysim för Lucas och jag var hemma. Dels kan jag inte va i vattnet och leka för jag har inget stöd. Och dels för att det är en bit och ta sig dit på kryckor. Och det är inte jättelätt i snön och på is heller.
Men vi hade en supermysig kväll med Yatzy melodifestival och egna spearribs som smakade smaskens.
Idag skiner solen och vi ska alla ta oss till lekplatsen som turligt bara ligger ca 100 meter bort.
Och så klart får mina bästa vänner följa med. Värken dom eller jag har något val. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar