Igår somnade jag faktiskt innan midnatt, men vaknade efter 30-45 minuter igen och gjorde allt för att försöka somna om. Men det gick bara inte. Så blev man tittande på klockan och räknade hur många timmar det var kvar till klockan skulle ringa, det är ju livsfarligt.
Så vid 7 imorse gav jag upp och ordnade frukost.
Några timmar senare begav jag mig ut en sväng i halkan och tack vare en fantastisk vänner så kom jag hem med massa nya (begagnade) kläder till Lucas garderob och massa mat att lägga i frysen så det känns riktigt bra.
Tusen tusen tack.
Just nu går ögonen i kors och har lite svårt att hålla dem öppna. Men då är frågan om man ska somna nu och troligen vakna ikväll eller natt och inte kunna somna om eller om själva sömnen är viktigast just nu. Bara inte tröttheten försvinner så som den gjort nu flera dagar i rad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar