Men vad gör väl det, när man inte får vara ute.
Efter en riktig seg natt med bara ca 30 minuters sömn steg solen upp och tittade försiktigt in genom fönstret här på sjukhuset.
Ny dag, nya möjligheter tänkte jag och efter frukosten har jag bara väntat på att läkaren ska komma och säga att nu får jag åka hem.
Två läkare har varit här, men dom hade ju inte alls det beskedet då.
Eftersom blodtrycket är så högt som det är så får jag vara kvar här.
Även med medecin som ska hjälpa mot just detta så händer det inte mycket, så det känns lite frustrerande just nu måste jag erkänna.
Samtidigt vet jag att det ju är för min skull och att jag faktiskt är på det bästa stället jag kan vara på för tillfället.
Tack för att man i alla fall kan titta på film/tv-serier på mobilen så länge.
Håll nu tummarna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar