Så blev det strålande sommarväder och Lucas och mamma åkte till stranden medans jag fick lite sovmorgon för att senare möta upp.
Själv var jag tyvärr inte kvar så länge där utan åkte hem för att handla inför kvällsmiddagen.
Men det blir ju inte alltid som man tänkt säg. Så telefonen ringde och Lucas hade gjort illa sig på en sten.
Så väl på akuten blev det ändå en ganska lång väntan innan läkare kom in och konstaterade att dom fick sy såret under foten.
Som sagt så gjort heter det men så kändes det inte alls.
Varje lilla minut kändes som en evighet.
Men fantastisk läkare och syster gjorde att Lucas först fick lugnande sen bedövning och sen sy.
Men det är nog det värsta jag varit med om. Att ligga med Lucas på en brits mage mot mage och låta läkaren sy medans han skrek aj aj. Det gjorde lite ont i hjärtat.
Men nu har han fått plåster och bandage och vi är alla hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar