Sist blev det ju lite upprörda känslor. Men jag väljer ändå att ta upp ämnet fotbollen igen.
Fotbollen fick för bara några veckor sedan mycket uppmärksamhet för dårliga dommare, men framförallt för fotbollssupportrarna. Det har varit mycket negativt skriveri och prat om att supportrarna är på väg att förstöra själva fotbollen.
Och ja, jag kan hålla med. Tyvärr har det varit mycket "skit" innan, efter, och under matcherna som man har pratat om.
Så kommer det nog alltid att vara, at 2-4 av 20-25 tusen förstör. Jag skulle dock så innerligen önska att det inte kommer vara så i framtiden.
Men under sista dygnet tror jag att det har ändrats. Det känns så och jag hoppas att det är så och att det förblir så.
Sista dygnet har det inte spelat någon roll vilket klubbmärke du bär och vilket lag du hejar på.
Utan sista dygnet har hela fotbolls Sverige (och även utomlands) tillsammans visat att vi som är fotbollsfans ändå står tillsammans.
Att det skulle krävas att en ung och mycket omtyckt fotbollsspelare gick bort för att detta skulle ske är enormt tragiskt. Oerhört tragiskt och ofattbart fortfarande.
Jag är själv MFF fan men bor just nu i Solna och har många kollegor, vänner och bekanta som är AIK fans. Vi pratar just nu inte om hur det ligger till i tabellen. Vi pratar mer om hur något så tragiskt kan ske.
Tidigare idag spelade MFF mot Norrköping och jag gick och kollade matchen på lokala pubben här i Solna.
Dom flästa där vet jag är MFF suporter och hade jag inte varit där så hade dom nog inte visat matchen.
Jag påpekade för AIKarna som var där att dom skulle titta extra på TVn när det närmade sig 27e matchminuten.
Några svarade att dom brydde sig inte och att själva fotbollsmatcherna just nu inte hade så stor betydelse.
Men när matchen kom till 25 minuter spelade så blev det tystare och tystare och fler blickade mot TVn.
Sen kom hyllningen från Swedbank Arena i Malmö.
Bild på Ivan visades på storskärmen. Alla på arenan ställde sig upp och apploderade och hedrade Ivan.
Ävne spelet stog helt stilla. Spelarna stog tilsammans och apploderade i en minut.
Jag fick gåshud och många kom fram till mig och tackade och tyckte det var fint och stort gjort.
Jag hade inte gjort något, men delar av fotbolls Sverige hade precis visat medkännsla och sympati.
Visat att oavsett vilket lag du hejar på så står man ändå enade.
Enade som en stor fotbollsfamilj!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar