Medmänniskor

Det jag nu ska berätta om är något som hände i fredags.

Och det var något som gjorde mig arg, förbannad men nu i efterhand väldigt rädd.

Jag tänker inte säga var vi var, men vi var ute för att äta en god köttbit.
Vi kom ganska tidigt och tur var det för bara en kvart senare var det fullt vid alla bord och även i baren där folk väntade på bord.

Precis innan vi fick in huvudrätten hör vi att två tjejer skriker till. Det är två tjejer vars pappa svimmade och låg med huvudet på bordet.

Alla som satt i närheten av det bordet tittade bort och lådsades som ingen ting medan han låg med huvudet på bordet och hans döttrar började gråta och var såklart skärrade.

Då gick jag som satt en liten bit bort fram och kände om han hade puls vilket han hade. Döttrarna sa att han inte satt något i halsen då dom inte börjat äta än.

En av döttrarna kallade på en servetris som ringde ambulans medan jag lyfte ner mannen på golvet och la honom i framstupa sidoläge för att luftvägarna skulle vara fria.

Mannen vaknade upp och jag fick bra kontakt med honom.
Han kunde klämma på min hand när jag bad honom om det och han kunde svara på frågor om vart han var och vad han hette.
Jag satt då ner på golvet brevid honom. Brevid stog servitrisen som pratade med SOS alarm.

Det var många som slängde med blicken ner på oss för att snabbt titta åt ett annat håll igen.

En annan servitris var mest upprörd över att han låg på golvet och jag satt brevid för då kunde hon inte gå där.
Hon var även irriterad på sin kollega för att hon pratade med SOS Alarm så länge och för att bordet dom satt vi inte skulle bli klart för nya gäster i tid.

Mitt i allt detta kom vår mat in. Efter en liten stund frågade servitrisen om hon skulle ta in min mat för att hålla den varm. Vi tyckte även att dom kunde ta Cillans mat men det gick inte. Min gick för att den var well done men Cillans var rear så då gick det inte.
Satt i mitt tysta och tänkte att dom kunde väl bjudit på nya köttbitar till oss.

Men oavsett så gick det bra med mannen som fick åka ambulans till sjukhuset. Döttrarna tackade så mycket innan dom åkte med ambulansen.
Men ingen av dom som jobbade där sa något.

Det jag blev arg, förbannad och även rädd för är hur folk bara nochalerar det hela och väljer att lådsas som om inget hänt.
Tänk om det sker er eller någon av era nära o kära och ingen bryr sig.

Jag kommer i alla fall alltid att bry mig oavsett och hoppas att även du som läser detta gör det samma.
För jag tycker vi alla är medmänniskor.