Till min älskling

För precis 3 år sedan var jag och Cillan på fest i Göteborg.

Det var lite av en tillfällighet, för vi hade åkt till Göteborg för att vara på Liseberg dagen efter.
Vi bodde hos min bror i hans lägenhet och kvällen då vi kom till Göteborg skulle han på fest och frågade om vi ville med. Och det tackade vi ja till.

Det var på denna festen, som jag satt med en allt för liten ganska löjlig sjömannsmössa och tog mod till mig och frågade Cillan:
"Får jag chans på dig?"
Hon svarade som tur var "Ja!"

Sen har mycket hänt på dom tre åren som började med att vi pendlade fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm innan jag i 2010 kom Cillan lite i förköpet och bestämde mig för att flytta upp till Stockholm.
Och inte bara flyttade jag till Stockholm, utan jag flyttade in hos Cillan med en gång också. Det fick liksom bära eller brista.

Men det bar, och det har burit hela vägen fram till idag.

Det har hänt mycket sen vi blev sambos också.

En sak som jag minns jätteväl är torsdagen när jag kom hem från jobb och Cillan sa att hon var med barn.
Det var helt ofattbart, det var konstigt men väldigt roligt på en gång.
Sen gick det över till att bara vara roligt.
Tillsammans så läste vi på hur det skulle vara att vara gravid och vänta barn. Vi visste båda att det inte fanns någon facit på hur det skulle bli, men vi var i alla fall väldigt väl förberädda. Och det var en bra tid, en tid som vi gick igenom tillsammans.

Sen minns jag när du väckte mig på natten och sa att du hade värkar och att det var nånting på gång...
Det for tusen tankar igenom mitt huvud, men försökte nog låtsas som att jag var väldigt lugn, men det var jag inte. Jag var närvös som f..
Och sen visade du åter igen din styrka gjenom två extremt jobbiga dygn på sjukhuset innan klockan blev 03.03 och vi hörde babyskriket för första gången. Dom la babyn på din mage och gratulerade oss och sa att vi hade fått en son.
Det var ett magiskt ögonblick. Ett ögonblick som vi fick uppleva tillsammans. 

Det var Kim Lucas som äntligen kom till oss. Ett namn som vi kom fram till tillsammans.

Nu 3 år senare vaknar jag upp på morgonen och tittar på er två som ligger kvar i sängen och tänker att jag är väldigt glad att jag i en allt för liten ganska löjlig sjömannsmössa faktiskt vågade att fråga chans på dig.

Cecilia... 3 år har gått och det har varit helt fantastiska, underbara år. Och många, många, många flera blir det. Tillsammans

Så 3 ord från mig: Jag älskar Dig!

Puss