Glassiga resor till Norge och att vara hemifrån.

Har fått några kommentarer på sista tiden att jag har det glassigt som får åka till Norge hela tiden, bo på hotell och äta god mat.

Nja... Så är det inte riktigt. Ja jag får åka till Norge och jag gillar Norge och det är kanske inte så konstigt med tanke på min bakgrund.

Men är det så glassigt?
Läs igenom och bedöm själv.

En vanlig dag till Norge är att stiga upp tidigt för att ta sig till Arlanda. Vänta på flyg som inte allt för sällan är försende. Sen landa i Norge på bestämd destination för att vänta på bagage, leta transportmedel för att ta sig från flygplatsen till hotellet.
Ja det går att sätta sig i en taxi, men jag undviker det så godt det går. Dels pga kostnad samt att jag gillar att ta mig fram med buss och tåg.
Sen kommer man till hotellet som har varit i allt från ruttent och skabbigt till fint hotell.
Men sen då. Jaha, man har fått rum och vet var man ska bo och där är man själv.
Tillåter vädret så brukar jag bege mig ut på stan eller försöker leta upp platser som man borde se. Men sist så regnade och snöade så mycket att då blev det att stanna på rummet när man inte var i butikerna.
På kvällen så är det då butiksträff och presentation, vilket jag tycker är jättekul. Men eftersom detta görs efter stängningsdags så är man klar vid halv elva på kvällen. Och då ska man ta sig tillbaka till rummmet med buss eller tåg. Så dagarna brukar bli långa.

Och sen var det ju det här med maten. Visst väljer jag väl själv vart jag vill äta. Men testa att gå ensam till ett ställe, titta in och se att alla dom äter, är där med någon annan. Då blir inte jag jättesugen att gå in. Då blir det oftast en macka eller något med upp på rummet som är i blandad kvalite, ensam.

Sen är det klart att det blir svårare och svårare att åka nu när det närmar sig mer och mer för min älskling och mig tills Ärtan kommer. Men jag vet att älsklingen klarar av att vara hemma själv och det gör mig så oerhört stolt. Det gör mig stolt och rörd då jag vet att jag kan vara borta några dagar och att älsklingen klarar av det dagliga, men det går inte en dag utan att jag ringer hem och kollar så allt är bra, även om jag vet att det är så.

Detta inlägget är absolut ingen klagan eller så. Det är mer för att ni som tycker att jag har det så glassigt och bra. Och till er så får ni jättegärna följa med en resa och se.

För att resa och glädja och hjälpa andra är grymt roligt.

Just nu sitter jag på Arlanda och väntar på flyget och tänker på min älskling och Ärtan. Älskar er.